Djupgröna Vågen
William Sidney Mount, Cidermaking, detalj.

“Landsbygden är motorn i den hållbara samhällsutvecklingen – boten på pandemier, och klimatkatastrofer och vägen till en meningsfull tillvaro nära naturen!” Hela Sverige lever och de flesta människor bor i små samhällen utanför de avfolkade städerna och runtom sträcker sig småskaligt jordbruk med utrymme för småfåglar och ett landskap som fångar upp koldioxid från luften. Det lilla som importeras ransoneras: kaffe, bomull och solpaneler. Folk får överlag vad de behöver och många känner att tillvaron är fylld av mening, men lika många tycker det är väldigt jobbigt att alltid behöva rätta sig efter vad andra tycker.”

Livet på landet | Hur blev det såhär? | Källor, inspiration och vidare läsning


Livet på landet

När människor över hela världen vände urbaniseringstrenden och istället började flytta ut på landet från 2020-talet och framåt så drevs de av av många olika motiv. Kriserna i den globala handeln blev allt vanligare och till slut bröt den mesta handeln samman runt 2050. Det gjorde att de stora städerna – beroende av ständiga importer – blev osäkra platser att leva i. Tomma hyllor i affärerna blev allt vanligare och priserna på mat och importerade varor steg så mycket att de blev orimliga för de allra flesta.

När det blev allt tydligare att mat, kläder och det mesta annat behövde produceras lokalt så fick människor som längtat till landet chansen att försörja sig där. Rörelsen drevs inte bara av kriser utan lika mycket av hopp och längtan efter att hitta ett nytt sätt att leva. Det har också gjort att  kommunerna har fått stor makt i förhållande till staten, och till EU och FN är det långt. De flesta har glömt bort att de institutionerna ens existerar och deras betydelse är begränsad.

Politiskt så drevs rörelsen ut på landet av något av en ohelig allians mellan extremhögern och miljörörelsen. Högern arbetade mot globaliseringen och för att länder skulle bli oberoende och självständiga och för miljörörelsen var den ökade självförsörjningen i byar på landet en lösning på klimatkrisen som låg väldigt nära till hands. Men nu – när omställningen väl genomförts – så djupnar de politiska sprickorna och konflikterna.

Sprickorna syns i byalagets möten där alla beslut dras i långbänk, oavsett om de handlar om var solfångare ska placeras eller om vem som ska tillåtas flytta in. Överklaga till kommunfullmäktige går ju men där tar det ännu längre tid och frågan om hur mycket kaffe som ska importeras i år har högre prioritet. 

Förbud mot användningen av fossila bränslen drevs igenom på bred front redan under den första halvan av seklet. I princip alla världens länder insåg att ett förbud behövdes för skydda dem mot klimatförändringens konsekvenser. Även om vindkraftverk, batterier och nya tekniska lösningar har ersatt mycket av den energi som oljan och kolet stod för så behövs det mer fysiskt arbete på åkrar och i skogar jämfört med tiden runt millennieskiftet. Utsläpp av koldioxid och miljögifter har minskat kraftigt, och uppvärmningen av klimatet har stannat på 1,5 grader.

I byarna känner alla varandra, och alla förväntas bidra aktivt med det som behövs för att överleva: odling, tekniksupport, kultur, omsorg om gamla och barn. Arbetstiden för gemene man är hög, men varierar med årstiden. Skiljelinjen mellan fritid och arbete är inte skarp, det finns alltid något att göra för att säkra tillgången till mat och resurser. Å ena sidan är det fysiskt tungt att klara vardagen många gånger, men speciellt på vintern finns det också en sprudlande kulturell aktivitet då folk har mer tid. Det är inte ovanligt att till exempel vara getbonde och professor i litteratur eller att vara mekaniker och musiker. Uppkoppling och solpaneler gör att människor har kontakt över jordklotet, trots att de inte reser utan lever sina liv lokalt.

Det finns stora skillnader mellan bygder beroende på de förutsättningar som finns i varje region, så vad som odlas och äts ser mycket olika ut. På de allra flesta håll bygger odlingen på principer från permakultur, och den mesta kosten är vegetarisk med lite inslag av kyckling, ägg och mjölk, och – ytterst sällan – kött från något större betesdjur.

Närheten till djur och växter är en glädje för många och hälsoproblemen från början av tvåtusentalet som kom från “Den västerländska livsstilen” har minskat markant. Diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar är mer ovanliga än 2021. Många känner att de trivs bättre i denna nya värld, det är lätt att känna att det finns mening med arbete och den starka gemenskapen gör att de som passar in har täta sociala skyddsnät. Tanken på människor som sitter ensamma i sina lägenheter är totalt främmande.

Ledordet i lokalsamhället är självförsörjning, men den bygger inte på att individer försörjer sig själva. Tvärtom: för att de lokala bygderna ska kunna fungera behövs ett tätt nätverk av relationer mellan människor. Att lyckas hålla alla med mat och husrum bygger på ett ömsesidigt beroende och för den som hamnar utanför den sociala gemenskapen blir det tufft. En del trivs och kallar lantlivet för idylliska ”Bredbandsbullerbyar”, andra avskyr att leva i små grupper med stark social kontroll och drömmer om att resa ut i världen och om friheten som en gång fanns i storstaden.

Teknisk utveckling för att hantera alla problem som de pågående klimatförändringarna trots allt för med sig sker i full takt på lokal nivå och sprids via internet. Flygande drönare kan transportera medicin och mindre förnödenheter. Många väljer också att vidareutbilda sig via nätkurser och universiteten har till stor del blivit digitaliserade och utspridda. Ett stort innovationsområde handlar om bajs, att samla in och använda avföring och urin från människor och djur är en av de viktigaste funktionerna för att hålla jordbruket effektivt – nu när konstgödsel inte längre tillverkas.

Innovation som kräver mycket resurser och central planering har nästintill avstannat: nya mediciner, material, och insikter i partikelfysik är obefintliga. När katastrofer drabbar lokalsamhällen långt bort är det svårt att skicka hjälp, men för de människor som lyckas ta sig till säkrare platser finns alltid arbete att hitta i jordbruket: alla behövs.

Det finns inte längre utrymme för Nationalparker eller naturreservat, i princip all mark används av de som bor i närområdet. Stora djur som vargar, lodjur och älgar har utrotats men många insekter och växter som trivs i hagar har gynnats. Eftersom all mark används finns inte koncept som allemansrätt längre, svamp och bär är en alldeles för viktig källa till mat för att vem som helst ska få plocka dem.

När staten har dragit sig tillbaka är det istället lokalsamhället, de små grupperna av människor som har blivit den viktigaste kraften i samhället. Samhället håller ordning på vägar och liknande inom sina gränser, men de större strukturerna mellan byarna har försvagats. Det är många konflikter om vem som egentligen har rätt till odlingsmark, fiske i olika vatten och den lilla jakt som finns kvar.


Hur blev det såhär?

2021 finns redan en internationell rörelse för omställning från dagens fossilbränsleberoende samhälle till ett mer lokalt förankrat där självförsörjning är i fokus. I Djupgröna Vågen har den rörelsen fått snabbt ökad styrfart av höjda bränslepriser som gjort den globala handeln mindre lönsam. Samtidigt har storstädernas känslighet för översvämningar och fel på elnätet gjort att människor söker sig bort från urbana centra. Coronapandemin har också visat nackdelarna med att bo tätt. 

Tanken på länder som självförsörjande enheter, och hur viktigt det inte var att bli beroende av andra eldades på av politiska rörelse som svepte över jorden i corona-krisens spår. När den fria marknaden inte kunde leverera vaccin i tid växte missnöjet i länder som gjorde vaccin, och med det krav på att “vi ska se om vårt eget hus först!” I den ekonomiska kollapsen efter pandemin införde de flesta länder handelshinder och tullar som gjorde att den globala handeln minskade kraftigt.


Källor, inspiration och vidare läsning

Hur kan jordbruk bidra till att möta klimatkrisen?

Idag bidrar jordbruk till ungefär en fjärdedel av mänskliga utsläpp av växthusgaser, drygt två tredjedelar av vårt användande av färskvatten och en tredjedel av förlusten av vild biodiversitet. Jordbruket är också det som huvudsakligen driver förändringen av hur kväve och fosfor omsätts på planeten. Både kväve och fosfor är nödvändigt för växter dessa ämnens omsättning är en av de planetära gränserna som överskrids idag. 

Men jordbruk är ett område där det finns stora möjligheter att ändra utförande på ett sätt som bidrar till hållbarhet. Jorden kan till exempel användas för att lagra koldioxid samtidigt som den odlas, ta fram biokol som binder koldioxid och berikar jorden och biologisk mångfald kan ges utrymme i anslutning till odlingslandskapen. Runtom i världen finns också jordbruk som övergivits av olika skäl och skulle kunna restaureras. Möjlighet att odla mat är såklart också direkt kopplat till människors förmåga att kunna leva och frodas, och vara självförsörjande som i Djupgröna Vågen.                 

Liknande scenarier i forskning och policy

Djupgröna Vågen inspirerad av omställningsrörelsen, som idag finns i många länder runtom i världen, inklusive Sverige. Omställningsrörelsen “gör analysen att det är tillgången på fossil energi som gjort det möjligt att skapa samhället som det ser ut idag – och att det inte kan upprätthållas utan denna energikälla. Det handlar därför om att bygga helt nya förutsättningar för mänsklig närvaro. Vi börjar lokalt där vi bor.” www.omstallning.net 

Omställningsrörelsen syns också i Hela Sverige ska leva.

Förutom hållbarhet så bygger omställningsrörelsen på tanken om Resiliens, det vill säga förmåga att motstå olika chocker som akut brist på bränsle. I Djupgröna Vågen har fler pandemier som Coronapandemin också fungerat som en sådan chock som driver människor till att arbeta mer lokalt för att inte vara lika känsliga för förändringar i det komplexa globala samhället. En mer resilient framtid som har jordbruk liknande vad som kan tänkas i Djupgröna Vågen finns beskriven av Rethink Earth.

En författare som gett inspiration till djupgröna vågen är David Jonstad vars böcker Kollaps och Jordad ger fördjupning kring hur den här typen av framtid kan se ut och utvecklas. 

Inspiration till Djupgröna Vågen har också hämtats från Rapporten Bortom BNP, framförallt från scenariot “Lokal Självförsörjning”. Bortom BNPs scenarier utspelar sig 2050 och Djupgröna Vågen kan ses som en fortsättning på dem. 

I Wyborn et al. Imagining transformative biodiversity futures beskrivs framtiden “Basic Needs” som påminner om Djupgröna Vågen.

Liknande scenarier i litteratur och kultur

I Leigh Bracketts klassiska roman The Long Tomorrow har alla bosättningar över en viss storlek förbjudits i ett tillägg till USA:s författning, sedan storstäderna bombats i ett världskrig. Människor lever i små samhällen, och handlar sinsemellan. 


Läs om de andra scenarierna Megastad Nord och Epigenetisk Trädgård