Megastad Nord
Pieter Bruegel d.ä. Babels Torn, detalj

Det var två saker som fick nästan hela världen att flytta ihop i ett hundratal enorma städer spridda över jordklotet. Det första var de stora stormarna, översvämningarna och värmeböljorna under första halvan av 2000-talet gjorde att nästan inga stater längre hade råd att skydda de medborgare som bodde på landet. Ambulanser och räddningstjänst slutade köra utanför städerna och försäkringsbolagen tog inte i hus utan för stadskärnorna med tång. Sen började hela stater slås samman – nu finns det bara en skandinavisk Mega-city.


För det andra insåg man att det enda sättet att stoppa de skenande klimatförändringarna var att låta hälften av jorden vara ifred. Växande träd och buskar skulle fånga upp tillräckligt med växthusgaser för att dämpa katastroferna och temperaturökningen.


I städerna lever de flesta i små lägenheter och äter odlat kött, algsoppa och ibland – när man vill lyxa till det – färska grönsaker och frukter från de stora takodlingarna. Å enda sidan är livet ganska bekymmerslöst, men nu när robotar tillverkar både mat, dricksvatten, solpaneler och dessutom automatgenererar underhållningen på det 1000-tals tv-kanalerna är det en del som funderar på hur man egentligen ska fylla sitt liv med mening.