Megastad Nord

“Klimatförändringarna kan bara mötas med med innovation- det är i städerna det händer!” När det blev praktiskt omöjligt att försörja sig på landsbygden flyttade fler och fler människor in i staden. Där stod entreprenörerna redo med megasatsningar på smarta byggnader, trafiklösningar och solcellspaneler. I världens megastäder testar den globala entreprenöreliten varje dag nya tekniska lösningar medan merparten av de boende lever på medborgarlöner och försöker känna att de bidrar till något större än sig själva. Utanför städerna är jorden avbefolkad och skyddas av drönare för att ekosystem och vilda djur ska kunna leva och frodas.

Livet i megastaden | Hur blev det såhär? | Källor, inspiration och vidare läsning


Livet i megastaden

År 2099 bor 90% av jordens 11 miljarder människor stora befolkning i megastäder. Ungefär hälften av jordytan är lämnad åt naturen och återstående hälften används intensivt. Städerna är täta och stora, skandinaviska Megastad Nord har 15 miljoner invånare. 

Megastad Nord präglas av vatten. Sedan slussarna vid Oxdjupet, Fällström och Kolström byggdes för att skydda Mälaren från att bli fyllas med saltvatten vid översvämningar har öarna i den nya sjön blivit tätt bebyggda. Alla vill bo med utsikt över vattnet och lägenheterna är små i de höga husen.  

Att Megastad Nord har så mycket vatten har gjort staden till ett living lab för att testa teknik för odling ovanpå och under vattenytan – och vattentransport. Medan andra megastäder utvecklar flygande ride-sharing är Megastad Nord världsledande på självgående fordon i undervattenstunnlar. Utanför slussarna, i sydöstra Östersjön, lagras mängder med koldioxid. Liknande lösningar runt om i världen har gjort att uppvärmningen av klimatet har stannat på 1,5 grader.

Teknikutveckling har lett till att de flesta arbeten har kunnat automatiseras och digitaliseras. Entreprenörerna som driver tekniken framåt samarbetar med stadens ledning för att ge alla som bor i Megastad Nord en medborgarlön som täcker deras grundläggande behov av algsoppa och odlat kött

Kravet på medborgarlön drevs från början av fackföreningsrörelsen, men när väl majoriteten av medborgare fick sin lön utan att ha arbeten att gå till urholkades förbundens makt. Samtidigt växte missnöjet. Upplopp och blockader av staden har ersatt den svenska modellen, men även när entreprenörerna höjer medborgarlönen som svar räcker det inte för att majoriteten ska känna att de inte bara är andra klassens medborgare. Bristen på mening i tillvaron har blivit ett större problem än vad pengarna ska räcka till, och ett som är svårare för entreprenörerna att lösa. 

Samhällsdebatten bland beslutsfattare fokuserar på underhållning och fritidssysselsättning för den stora majoriteten invånare, inte arbetstillfällen. De som tillhör den femtedel av befolkningen som behövs på arbetsmarknaden har egna öar och stadsområden att bo i, jobbar på distans uppkopplat mot hela världen och tar sig till och från sina jobbhubbar med självgående fordon. Vill man längre bort tar Hyperloopen Megastad Hansa bara en knapp timme. 

Även om staden är tätt befolkad ges en del utrymme till grönska. Dagvattenhantering, bullerskydd och skugga finns i parker och mellan husen. Gemensamt ägda och administrerade grönområden ger möjlighet att länka gröna korridorer som korsar genom megastaden och gör att djur, växter och människor kan röra sig. 

För att kunna få ut maximal produktion från mindre yta används robotar för att odla mat till befolkningen, robotarna är mycket mer noggranna och effektiva än människor. Den bebodda delen av Megastad Nord omges av ett intensivt brukat jordbruksland där grödornas gödsel beräknas till millilitern med hjälp av artificiell intelligens. Utanför det hittas gruvor där metaller och grundämnen bryts av ned i nanopartiklar för att transporteras till staden. Megastadens energiförsörjning kommer från förnybara källor, och är helt beroende det gigantiska sammankopplade elnätet som övervakas och justeras var tio-tusendels sekund.

Utanför städerna och de områden som direkt behövs för att försörja befolkningen pågår stora återförvildningsprojekt och det finns nästan inget tillträde för gemene man till de delar av jorden som lämnats åt naturen. När det blev tydligt för beslutsfattare att det stora hotet mot djur- och växtliv var att deras livsmiljöer inkräktades på av människors aktivitet och utsläpp var lösningen uppenbar: lämna plats åt naturen som mänskligheten är helt beroende av för sin överlevnad. 14 sorters ekoregioner på jorden från tundra till öken till barrskog, pekades ut som viktiga att skydda för att bevara den biologiska mångfalden. Resultatet har varit över förväntan. Tidigare utrotningshotade arter som fjällräv, ängshök och asiatisk elefant har återhämtat sig när de fått utrymme. De stora förvildade områdena gör också livet möjligt för människorna i städerna: den obebodda halvan av jorden binder koldioxid, renar vatten och dämpar effekterna av klimatförändringen som sker. De här “ekosystemtjänsterna” är prissatta på en internationell marknad och investeringar i naturskyddsområden måste skyddas från obehöriga. Beväpnade robotar stör inte djurlivet, men motverkar tjuvjakt genom att skjuta personer som ger sig in in där de inte ska vara. För den som saknar känslan av att ströva i skog och mark finns virtual reality-turer inspelade som låter personer uppleva på distans hur visenter strövar fram i Skåne och lodjur jagar sina byten i Norrbotten.


Hur blev det såhär?

Sedan industrialiseringen satte igång i stor skala hade mänskligheten i allt snabbare takt lämnat landsbygden och flyttat in till staden. År 2007 bodde för första gången fler människor i staden än på landet. Och urbaniseringen fortsatte sedan dess – i städerna kunde människor leva rikare liv, hitta försörjning och få större frihet. Samtidigt som städerna lockade människor till sig, drev klimatförändringarna dem också bort från landsbygden. De stora stormarna, översvämningarna och värmeböljorna under första halvan av 2000-talet gjorde att nästan inga stater längre hade råd att skydda de medborgare som bodde på landet. Ambulanser och räddningstjänst slutade köra utanför städerna och försäkringsbolagen ville inte försäkra hus utanför staden, framförallt inte de som låg havsnära. Successivt gick många mindre kommuner i praktiken i konkurs och slogs samman. Mer och mer makt flyttades från nationalstater och kommuner till samarbetsorgan för städer som inte bara kunde ta hand om människor utan också kunde möta klimatförändringar. Teknikutvecklingen gick snabbt framåt med stöd från entreprenörer som gärna ville bidra till klimatvänligare och bättre städer

En annan drivkraft till den massiva urbaniseringen var insikten att ett sätt att stoppa de skenande klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald var att lämna mer plats för andra arter än människor. Växande träd och buskar skulle fånga upp tillräckligt med växthusgaser för att dämpa katastroferna och temperaturökningen, och djurliv och ekosystem skulle få en chans att återhämta sig.


Källor, inspiration och vidare läsning

En skandinavisk megastad på 15 miljoner?

Scenariot bygger på tanken att 90% av jordens befolkning är urbaniserad i slutet av århundradet. Siffran är hämtad från en studie där forskarna räknat på hur FN:s olika klimatscenarier kan avspeglas i urbaniseringsgraden. I de FN-scenarier som är hållbara menar artikelförfattarna att urbaniseringen bör hamna kring 90%. Med lite överslagsräkning kan vi komma fram till att 90% urbanisering motsvarar 1000 städer med 10 miljoner invånare var, om den globala befolkningen är 11 miljarder människor. 

Vad urbanisering exakt innebär skiljer sig stort mellan olika länder. Sverige är ett glest befolkat land och i Sverige är tröskeln för vad som anses vara ett urbant område (200 boende) betydligt lägre än i Japan (50,000 boende).

År 2020 finns ett trettiotal megastäder i världen med 10 miljoner eller fler invånare. Vissa städer, som Tokyo, är betydligt större (ca 40 miljoner människor). År 2020 bor ungefär 8% av världens befolkning i någon av dessa megastäder. År 2099 är Megastad Nord, med en befolkning på 15 miljoner (ungefär som Sverige och Norge tillsammans år 2020) en hyfsat liten stad i global jämförelse.

Är det mer miljövänligt att bo i staden?

Att bo tätt har en hel del fördelar: det gör att vi kan dela på resurser, minskar transporttider och gör kollektivtrafik ekonomiskt lönsam, bland annat. Kortare avstånd gör också att det blir möjligt att transportera sig via gång eller cykel. Att samla människor kan också vara förknippat med innovationsförmåga, och tanken på staden som centrum för teknisk utveckling syns ofta i miljösammanhang. Se till exempel www.viablecities.com, https://goodanthropocenes.net/architecture-for-tropical-garden-cities/ eller https://goodanthropocenes.net/restoration-of-cheonggyecheon-river/ och Världsnaturfonden WWF:s tävling One Planet City Challenge 

Mycket arbete görs inom FN, EU och samarbetsorganisationer mellan städer för att utveckla och dela idéer och lösningar för urban hållbarhet. 

Rapporten Making Urban Nature Bloom släpptes i februari 2021 och har exempel på naturbaserade lösningar för grönska i städer, bland annat från Malmö. Rapporten är gjord av ICLEI, ett samarbetsnätverk med 1750 beslutsorgan på lokal nivå i över hundra länder, till exempel kommunfullmäktige i ett antal svenska städer. 

Urbana miljöer har inte bara människor utan också ekosystem genom både det vi planerar och vilda djur och växter. I en artikel från 2014, baserad på studier av Stockholms urbana ekosystem, understryker författarna vikten av lokala “förvaltare” av grönområden – och menar att stora möjligheter finns att skapa ännu mer användbara ekosystem om de som finns kopplas ihop. 

I denna artikel från januari 2021 resonerar forskare kring hur urbaniseringen kan bli en bättre källa till hållbarhet och hur vi ska hantera de problem som dagens urbanisering för med sig för resiliens och miljö. Viktiga punkter är att framtidens städer behöver se till att det finns en mångfald av lösningar inom staden så att känsligheten för chocker minskar, att kopplingar till andra städer och landsbygden bidrar till mer trygghet, och att städers styrning ligger i linje med global hållbarhet.

Ska vi lämna halva jorden till andra arter?

Tanken om “half-earth” populariserades av den amerikanske biologen E.O. Wilson. Det finns flera internationella organisationer som driver frågan, till exempel http://www.half-earthproject.org och https://natureneedshalf.org. På kortare sikt finns tanken om 30% till 2030, som drivs av en internationell samarbetsgrupp med 45 länder. https://www.hacfornatureandpeople.org/

2021 har världens länder lovat skydda ungefär 17% av landytan på jorden.

“Halva jorden till naturen” är en enkel tanke att greppa, och kan vara ett bra sätt att bekämpa artförlust och miljöförstöring, som i scenariot. Det finns dock stora utmaningar med half-earth-tanken: var ska lämnas åt naturen och vad ska hända med människorna som använder platsen idag? För att bevara så många arter som möjligt skulle vi behöva skydda olika sorters ekosystem, till exempel de 14 ekoregioner som beskrivs här: https://academic.oup.com/bioscience/article/67/6/534/3102935

Det finns också olika sätt att tänka kring vad skydd betyder. I Megastad Nord innebär det att naturområden fått skydd ungefär motsvarande Natura 2000 men för att bevara olika arter går det att tänka sig andra system där mänsklig aktivitet som jordbruk kan göras på ett sådant sätt att vi delar plats med djur och växter.

Kan vi återställa ekosystem?

FN har utsett årtiondet 2021-2030 till “decade of ecosystem restoration: https://www.decadeonrestoration.org/ 

Det finns också globala rörelser för “Rewilding”, bland annat finns projekt i norra Sverige. https://rewildingeurope.com/ 

Denna artikel i The Guardian från 20 mars 2021 beskriver ett projekt för att återställa Sinai till den grönska det kan ha haft för några antal tusen år sedan.

Liknande scenarier i forskning och policy

Megastäder finns i många framtidsskildringar, både i science fiction och i “realistiska” beskrivningar av hur framtiden kan te sig, som i denna artikel i National Geographic

Inspiration till Megastad Nord har hämtats från Rapporten Bortom BNP, framförallt från scenarierna “Automatisering för livskvalitet” och “Cirkulär ekonomi i välfärdsstaten”. Bortom BNPs scenarier utspelar sig 2050 och Megastad Nord kan ses som en fortsättning på dem.

I reseguiden till Notterdam 2045, som är gjord av forskare på Lunds universitet, beskrivs livet i en fossilfri framtid i staden. 

I Wyborn et al. Imagining transformative biodiversity futures beskrivs framtiden “Wildlife Rules” som inspirerat till Megastad Nord.

Liknande scenarier i litteratur och kultur

I den dystopiska framtidsvärld där Judge Dredd-berättelserna utspelar sig bor mänskligheten i ett fåtal Mega Cities, till exempel Mega City 1 som sträcker sig längs merparten av USA:s nuvarande östkust och som som mest har haft 800 miljoner invånare. I William Gibsons Neuromancer finns “The Sprawl” på ungefär samma plats som Mega City 1. Inga befolkningstal anges för The Sprawl men från beskrivning och namnet kan man anta att det är en sammanlänkad stadsmiljö som växt upp som en förlängning av processer som pågår idag som gör att man kan beskriva nordöstra USA som “Northeast Megalopolis” med drygt 50 miljoner invånare.


Läs om de andra scenarierna Djupgröna Vågen och Epigenetisk Trädgård